Vid vägs ände

Jag har läst en film. Det är det bästa sättet jag kan beskriva Vid vägs ände av Björn B Jakobsson. Som en skrämmande actionfilm som bitvis flirtar ganska rejält med Tarantinos våldsfyllda filmer.

Till en stuga ute på landsbygden har Ivona och hennes femtonåriga styvdotter Polly begett sig för att under några dagar få rätsida på sin relation. Det är Ivonas sista desperata försök att åter få kontakt med Polly som den senaste tiden börjat umgås med dödsmetallare, målat sig svart och verkar skära sig. Men, det går inte riktigt som Ivona tänkt sig. En snöstorm och en trasig bil stänger in dem på gården de hyrt. Samtidigt som de försöker freda sig från de väl närgånga grannarna Adrian och Karsten får de reda på att två mycket farliga fångar rymt från Hall och under flykten mördat en kvinna. Enligt Adrian är de på väg åt deras håll.

Det här känns som en väldigt osvensk roman och kanske gjorde ovanliga namnen det lättare att glömma de svenska skogarna och i stället se den amerikanska ödemarken eller möjligen alaskas djupa skogar framför sig. Skickligt skapar författaren skrämmande bilder som får kalla kårar att krypa längs ryggraden. Det är läskigt, skrämmande, våldsamt och jag gillar det.

Betyg: ***+
Antal sidor: 315

Förlag: Damm

Andra som läst boken::
Tankar från en samlares hjärna
Hyllan

Kommentarer

  1. Kul att det kommer lite mer svensk skräck än John Aivide Lindkvist. Det finns fortfarande ett stort intresse (eller är det kanske ett återuppväckt, det känns som om det produceras fler filmer med övernaturliga inslag än någonsin) och med lite tur kan Björn Jakobsson utmana John Aivide Lindkvist om den eventuella svenska skräcktronen ... om det nu finns en sådan...? Den här boken ska jag definitivt läsa.

    http://www.thomaserikson.com/

    SvaraRadera
  2. Jag läser inte skräck, sa hon med ett tvärsäkert tonfall och glömde i samma stund att denna våren bjudig på flera böcker inom genren. :-)

    Skämt åsido, jag har tidigare inte varit någon fan av skräckgenren. Tycker många gånger mest det blir löjligt. Men sakta men säkert börjar jag ändra mig. Kanske är det så att genren bräddas just nu och de slemmiga gröna sakerna i underjorden förpassas i glömska.

    Härom dagen damp en ny talbok ner i brevlådan. Japp, Bländverk kommer att få ersätta Jane Eyre i bilstereon så snart miss Eyres äventyr är slut. Ska bli spännande. Återkommer med tankar runt den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg