Hoppet är inte ute

... än!

Vintern har kantats av feta krisrubriker om att svenska pojkar/ män inte läser och olika lösningar på hur vi ska få tillbaka dem till böckernas värld. Den ena lösningen mer kreativ än den andra, eller för den delen, men utopisk och uppgiven. Jag är i och för sig inte så säker på att de någonsin har varit så stora fan av läsning, men jag kan ha fel.

Själv är jag uppvuxen med en bokslukarpappa. Varje kväll bredde han fyra fem knäckemackor, rutknäcke helst, la på rejält med ost och strök på senap. Huh! Men det var hans mackor, inte mina. Sedan satte han sig vid köksbordet, satte upp fötterna på stolen bredvid, la boken i knät och började läsa. Läsa. Läsa. Och läsa. Ni förstår varför jag är så förtjust i nattmackor va? Bättre ursäkt för att få sitta ensam och bara läsa finns knappt.

Marias lilla åsna

Men nu är det alltså konstaterat att svenska pojkar/män inte läser och det är naturligtvis ett problem. Kanske beror det till viss del på att tydligen bara 35% av föräldrarna läser för sina barn på kvällen. En rejäl minskning på bara några år om jag förstått det hela rätt. Kanske kan vi skylla på tv, spel, film och paddor - svårslagna barnvakter för uttröttade småbarnsföräldrar. Kanske kan vi skylla på skolan för att allt mindre tid ges till egen läsning. Som jag minns det hade vi alltid en tystläsningsbok i bänken och i alla fall vid juletid läste fröken högt för klassen. Minns än idag berättelsen om Maria och hennes lilla åsna. Kanske är det så enkelt att det inte skrivs böcker som tilltalar pojkar/unga killar/män. Fast den förklaringen tror jag inte riktigt på själv.

Jag har naturligtvis ingen lösning på problemet, annat än att jag anser att läsningen måste finnas naturligt i hemmet. Att det måste komma via föräldrarna till barnen. Om undersökningarna stämmer så väntar ett stort problem i framtiden. Ett problem när alla dessa läsovana barn växer upp och har svårt att ta till sig text. Av ren ovana, inte för att de aldrig fått gå i skolan eller lider av någon sjukdom som gör dem oförmögna att läsa. Ren ovana. Ett problem som borde vara så lätt att lösa men som utlöser en våg av domedagsprofetior från förståsigpåare.

Därför blev jag i helgen alldeles varm om hjärtat och kände leendet breda ut sig i ansiktet. Solen strålade från en klarblå himmel och jag njöt av en öl på den danska uteserveringen med utsikt över havet. Det tog inte lång stund innan vartenda bord var upptaget. Snett framför mig slog sig en familj ner. Den tonåriga dottern halade snabbt fram sin mobil och började knappa. Hon var snart fullständigt okontaktbar för föräldrarna. Sonen däremot rotade igenom plastkassarna och halade upp en bok, satte sig till rätta och började läsa. Snart var han fullkomligt uppslukad. Det var så underbart att se!

My kind of guy!