Älskar XS

Efteratt ha varit lite skeptisk återstår nu inget annat än att erkänna att jag fallit helt och fullt för det nya bokformatet excess. (Excess som i XS, dvs extra small om någon händelsevis skulle missat det.) Det är bara att lyfta på hatten och gratulera Pocketförlaget som plockat upp denna holländska idé och introducerat den här i Sverige. Äntligen! säger jag bara.

Excess ryms faktiskt i fickan och är lätt att ta med sig i väskan. Med sina 8x12 cm är den inte större än en halv pocketbok men eftersom man läser på "fel" ledd blir varje sida lika stor som i en pocketbok. Formatet är läsvänligt och enhandsgreppet (se bilden) gör att den är lätt att läsa överallt, även i sängen och på bussen. Det tunna pappret och trådbindningen i ryggen ger en känsla av kvalitet och lyx, och jag vill verkligen spara de här böckerna i bokhyllan.

Men allt är naturligtvis inte rosenrött, det finns ett par saker som stör mig. Det ena är att den exklusiva känslan gör att jag plötsligt inser att saknar det lilla bokmärkessnöret (som säkert har ett fint namn som jag inte känner till) som brukar finnas i bland annat psalmböcker. Pappret, kvaliteten och formatet gör att jag förutsätter att det finns där, och det gör det inte. Jag måste fortfarande ha ett litet löst bokmärke för att komma ihåg var jag är.

Det andra är logotypen och texten på ryggen. De sitter upp och ner! Och det stör mig något fruktansvärt. När jag slår ihop boken för att sätta in den i bokhyllan gör jag som med alla andra böcker, det vill säga sätter den med framsidan åt höger men då hamnar logotypen upp och ner och texten på fel håll (se Denise bok på bilden nedan) jämfört med de andra böckerna i bokhyllan. Vänder man boken på andra hållet så att loggan och texten hamnar rätt så hamnar framsidan på fel plats (se geim på bilden nedan). Jag förstår inte hur de har tänkt.

Å andra sidan är det de enda två sakerna jag inte gillar med det nya formatet. Annars älskar jag det och önskar bara att det kunde komma ut fler titlar som jag ännu inte läst som Excess.