The Black-Eyed Blonde - Philip Marlow återuppstår

The Black-Eyed Blonde av Benjamin Black

Gråskalor. Män i trenchcoat och hatt. Rökiga barer. Sexiga femme fatales. Regn. Jazzklubbar. Femtiotal. Klyshigt, jag vet, men så lockande.

Nej, jag har inte läst The Black-Eyed Blonde ännu. Men klicketi-klick och så var den nya Philip Marlow-romanen beställd och det är bara att vänta på postmannen. Såja, komsi komsi. Nu!

Det är 55 år sedan Raymond Chandler dog, men nu ser hans hårdkokta privatdetektiv åter dagens ljus. Det är den irländske författaren John Banville som under pseudonymen Benjamin Black tar sig an uppgiften att axlar Chandlers mantel. Och jag kan inte motstå.

Vid sin död efterlämnade Chandler ett antal potentiella boktitlar; The Diary of a Loud Check Suid, The Man With the Shredded Ear, Stop Screaming - It's Me, och så min favorit The Black-Eyed Blonde. Smaka på den, The Black-Eyed Blonde. Ljuvligt! Fantasieggande! 

"Obviously the god of Tuesday afternoons had decided I needed a little lift" noterar Marlow nöjt när den sexiga Clare Cavendish kliver in på hans kontor. Med ögon som mörka bergssjöar och en blick som får honom att smälta dröjer det inte länge innan hon lockat Marlow att hjälpa henne hitta mannen hon körde på utanför nattklubben igår. En man som "för en sekund fick henne att känna sig levande". Hon är säker på att han fortfarande lever.

De första recensionerna börjar trilla in och de är lovande. Om någon skulle kunna axlar Mr Chandlers mästarmantel och skriva tidstypiskt hårdkokta deckare med en modern air över dem så är det tydligen Benjamin Black. Han verkar ha gått all in i den här historien och med lyckat resultat. 

"At the moment he (Mr Black) hasn't decided wheter to do this again. There are reasons for readers to hope he will, but they're strictly selfish. Mr Black has already hit a bull's-eye. He doesn't have to aim for another." NY Times

Oh ja! Det bådar gott.

En intervju med John Banville/ Benjamin Black om den nya boken och hur det är att axla manteln efter en av sina gamla favoritförfattare. Intervjun innehåller också ett intressant parti om hur olika Banville och Black skriver, hur olika förhållningssättet till skrivandet är.