Konsten och faran med att gillra den perfekta fällan

Fällan av Melanie Raabe

Jag gav mig själv en skrapkarta i nyårspresent i år. Inte för att jag är en globetrotter som far land och rike runt, även om jag gärna skulle vilja, utan för att jag är en fåtöljresenär av rang. Med åttiotalet lästurer per år känner jag mig nästan som ett proffs. Den här gången gick besöket till Tyskland vilket var första gången för i år. 

Melanie Raabe gjorde dundersuccé med sin debutroman Fällan och har vunnit pris som årets bästa kriminaldebut, Magnus Utvik gav den betyget 4 av 5 i morgonsoffan och jag förstår verkligen varför. Det här är spännande, tajt och skickligt skrivet med en handling som får mig som läsare att svänga flera gånger, osäker på vad som kommer att hända härnäst.

Var och varannan bok får epitetet "psykologisk thriller", "gastkramande" eller "psykologisk spänningsroman" idag. Få av dem förtjänar det, men Fällan gör det verkligen. Stora delar av boken utspelar sig enbart mellan två personer och i bara ett par rum och ändå är det det mest spännande jag läst på länge, för jag vet inte vad som kommer att hända och efter ett tag är jag också osäker på vad som är sanning, lögn och rena fantasier i boken. Mycket skickligt!

Utgångspunkter för historien är den berömda författaren Linda Conrads som efter systerns mord tolv år tidigare helt har dragit sig tillbaka från världen och i princip lever som en eremit i sitt hus ute på landet. Ett hus som hon aldrig lämnar, inte ens för att gå ut med hunden i trädgården. Och i dagens samhälle funkar det, hon handlar och gör alla bankärenden på nätet, hon har anlitat en trädgårdsmästare och en assistent som kommer ett par gånger i veckan och i övrigt sköter hon livet digitalt eller via telefon. 

Så en dag ställs allt på sin spets när Linda ser systerns mördare på tv, en man som idag är känd journalist. Det är nu hon bestämmer sig för att gillra en fälla för honom, en fälla som ska få honom att erkänna mordet. Snabbt skriver hon en ny bok, en thriller om en kvinna som blir mördad och där gärningsmannen kommer undan. Till omvärldens stora förvåning bestämmer hon sig sedan för att ge en intervju, hon ger normalt aldrig intervjuer, och det är så klart den berömde journalisten som får uppdraget. Behöver jag säga att situationen snart glider Linda ur händerna och att det inte dröjer länge innan man som sagt undrar vad det egentligen var som hände den där dagen för tolv år sedan?

Det här är riktigt bra och jag blir nyfiken på hur Melanie Raabes nästa bok kommer att vara. Kan hon leva upp till det här och skriva en lika skickligt konstruerad historia igen? Jag hoppas det, för jag skulle gärna läsa den.