Den bultande bokhandelsdrömmen

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

Vad skulle du göra om du blev övertalig på jobbet? Om du plötsligt var en av dem som måste sluta gå till arbetet på morgonen, till ett arbete som du faktiskt älskar och som är hela din identitet?

Det är en svår fråga att svara på. Vad drömmer du om? Vad skulle du vilja göra om du fick välja helt fritt? Skulle du våga göra det? Våga ta chansen?

Många av oss, antagligen de flesta, är för fega för att våga. För fega för att ta det där avgörande steget och kasta sig ut i det okända. Kanske är det en spark i häcken vi behöver, och kanske kommer den sparken en dag när omorganiseringsivern härjar som värst. Den dagen önskar jag att jag är lika modig, naiv, blåögd eller dumdristig (välj det som passar bäst) som Jenny Colgans nya hjältinna i Den lilla bokhandeln runt hörnet, Nina Redmond.

När biblioteket läggs ner står hon plötsligt utan jobb, och vad gör en människa som älskar, lever och andas böcker då? Jo, köper en gammal varubil och startar en mobil bokhandel i Skotska höglandet så klart. Vad trodde du?

Som vanligt bjuder Colgan oss på en ljuvlig historia, feelgood när den är som en ask chokladpraliner. Sött, mysigt, gott och väldigt lätt att frossa på. Man kan bara inte låta bli att tycka om karaktärerna, även de som visar sig vara lite mindre sympatiska än andra. Som vanligt följer hon den utstakade mallen för den här typen av böcker; kvinna i trettioårs åldern som ställs inför livsavgörande val och faktiskt vågar ta steget och därigenom växer, hittar sig själv och, så klart, kärleken. Det är en del gupp på vägen, men det löser sig till slut vilket vi så klart är medvetna om redan från början. Det finns en trygghet i det där, att vi vet hur mallen ser ut, hur historien i stora drag kommer att utveckla sig. Det är befriande skönt ibland att bara svepas med, att bara läsa för nöjes skull.

Colgans fans som lärt känna karaktärerna på den karga lilla engelska ön där det numera berömda bageriet på strandpromenaden ligger kommer att känna igen sig. Det är samma fina miljöer, även om vi flyttat till en annan del av Storbritannien, karaktärerna tecknas kärleksfullt och man tycker ganska snart att man känner dem.

Själv sträckläste jag boken uppkrupen i favoritfåtöljen under en filt en regnig försommardag, men jag är övertygad om att den gör sig lika bra på stranden eller i hängmattan.