Yxmannen - snyggast och fantastiskt bra

Yxmannen
av Ray Celestin
Nittonhundratalets början. New Orleans. Jazz. Underbara miljöer. Fantastiska karaktärer. Och så en historia om en seriemördare på det, en sann historia dessutom - Ray Celestins debutroman Yxmannen är inte bara årets i särklass snyggaste roman, den är också fantastiskt bra.

Lagom till halloween strosade jag som vanligt in i den lokala boklådan. Böcker och blad på Torp är en fin butik som skyltar om ofta, har en kunnig, engagerad och trevlig personal, det är helt enkelt en fröjd att gå in där även om plånboken knorrar ganska högljutt efter besöken. Det finns alltid minst en, oftast flera, böcker som pockar på uppmärksamheten och vill följa med hem.

Och det var precis vad Yxmannen gjorde. Den stod ut i mängden, hoppade nästan på mig där jag gick i godan ro och botaniserade bland nyheterna. Redan innan jag hade plockat upp den hade jag bestämt mig för att köpa den, utan att ha en aning om vad den handlade om. Jag vände på den och läste om seriemördaren som sätter skräck i New Orleans med sina bestialiska mord. Jag läste om polisen som måste hitta den skyldige annars är risken stor att han förlorar jobbet, samtidigt som han måste skydda sin egen hemlighet. Om den kommer ut riskerar han inte bara jobbet utan fängelse, allra minst.

Jag kröp upp i soffan och började läsa... och fortsatte läsa. Blad efter blad vändes och timmarna flöt iväg, för det här är bra, riktigt bra. Jag blev snabbt förtjust i karaktärerna, den nittonåriga sekreteraren som drömmer om att bli privatdetektiv, polisen, jazzmusikern...

Att en roman baseras på verkliga händelser är inte ett plus i min värld, BOATS eller Based On A True Story som de också heter får mig ofta, alltför ofta kanske, att ställa tillbaka boken i hyllan. Kanske för att de så lätt blir för faktaspäckade, flytet försvinner och händelseförloppet stannar upp, hackar till och jag förlorar både rytm och koncentration. Men Celestin har lyckats, det här hade lika gärna kunnat vara en historia helt fabricerad i författarens hjärna, men vetskapen om att det faktiskt har hänt, mycket av det i alla fall, blir istället en extra krydda, den där lilla extra touchen.

Yxmannen har inte bara en snygg utsida, insidan är riktigt riktigt bra också. Helt välförtjänt blev den utsett till Bästa översatta kriminalroman 2016 av Svenska Deckarakademin.


Kommentarer

  1. Jag har funderat på att läsa denna, men så tror jag att jag såg att den jämfördes lite med Nic Pizzolattos Galveston och då kände jag att den kanske inte riktigt var för mig.

    SvaraRadera
  2. Jag gillade i och för sig Galveston men skulle aldrig komma på tanken att jämföra den med Yxmannen. Det här är en polisdeckare i historisk miljö skulle man kunna säga. Jag tyckte mycket om den.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg