Skendöd

Thomas Enger är en ny norsk bekantskap vars debut Skendöd gav mersmak. Det första kapitet om journalisten Henning Juul drog mig rakt in i historien och sedan var jag fast.

Henning har sedan sin sons död för två år sedan varit sjukskriven och när boken börjar har han precis kommit tillbaka till jobbet. Genast dras han in i utredningen kring en ung kvinna som hittats mördad. Detaljer runt det bestialiska mordet tyder på att muslimska extremister begått det men Henning är inte övertygad utan börjar nysta på egen hand.

I takt med att mordet nystas upp lär vi bit för bit känna Henning och jag känner verkligen med honom, han har inte haft det lätt i livet. Men det berättas på ett sätt befriande fritt från traditionella kriminalromaners frosseri i polisernas tragiska livsöden. Det brukar mest bara kännas klichéartat, men den här gången köper jag det och jag vill veta mer. Dessutom är de sista meningarna i boken cliffhangers utan motstycke. Jag ryser och vill ha mer. Nu!

Som vanligt har även pappa läst boken och han brukar ju gilla deckare, men den här gången är hans omdöme betydligt svalare än mitt.  Eller med hans egna ord: "Boken är läsvärd men är ingen höjdare – det är för mycket som inte kommer fram i hur han tänker när han löser fallet."

Själv gillade jag den. Jättemycket. Korta kapitel gjorde att boken dessutom lämpade sig ypperligt att läsa på rasten, i kön, på toaletten... Tja, lite var som helst.

Betyg: 4 (pappa gav 3)
Förlag: Forum
Antal sidor: 346


Andra som läst boken:
Deckarhuset
I hyllan
Bokslukerskan

Kommentarer

  1. Vilka fina höstfärger! Blir jätteglad och pigg av att gå in på din sida. Häls Bokfinken Ia

    SvaraRadera
  2. Vad roligt! Och tack för berömmet. det är alltid kul att höra och jag inser hur dålig jag själv är på det. Ska bli bättre, det lovar jag. Syns vi på bokmässan?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg