Årets första bok blev...

... en mysteriejakt i bästa Da Vincikoden-stil. När man läser Nostradamus försvunna profetior av Mario Reading är det lätt att tycka att konceptet är stulet rakt av. Så är det i och för sig inte riktigt, men likheterna är många och slående.

Nostradamus försvunna profetior handlar om författaren/ journalisten Adam Sabir som en gång skrivit en bestseller om Nostradamus och nu förtvivlat letar efter ett uppslag för att följa upp succén. När han ser en annons om att någon vill sälja tidigare okända dokument av Nostradamus nappar han på kroken. Något han inte borde ha gjort. Snabbt leds han in i en jakt på de försvunna dokumenten med en galen mördare i hasorna.

Konceptet känns lite väl plagierat för min smak och dessutom stördes jag på de otroligt korta kapitlen, ofta bara en sida långa. De gjorde läsningen väldigt stakattoartad. Dessutom snuttifierades handlingen och den blev därmed ganska oengagerande.

Däremot gillade jag skarpt att huvudpersonen direkt hamnade i beröring med de franska romerna/ zigenarna. Det är en kultur jag har väldigt lite insyn i och såvitt jag minns har jag inte stött på dem i några böcker (i alla fall inte som huvudkultur) förutom i min barndoms Katitizi och hos "flodpiraterna" i Choklad. Ett stort plus i kanten för det.

I övrigt är boken i och för sig ganska spännande men plagiatkänslan och stakattotempot drar ner betyget medan romerna drar upp det så slutbetyget blir:

Betyg: ***-

Antal sidor: 455

Förlag: Pocketförlaget