Marionetternas döttrar
Medan jag lyssnade på Marionetternas döttrar av Maria Ernestam for tankarna till Joanne Harris och hennes böcker. Likheterna är många och stämningen i texten ger samma varma känsla inom mig. Kanske var det även de påtagliga likheterna i egenskap av den vaga antydan av vardagsmagi, valet av resande i huvudrollerna och människans inskränkthet och utanförskapet det skapar. Jämförelsen är en komplimang. Jag gillar Chokolat, Kärlekens dårar, Gentlemän och spelare och Underströmmar av Joanne Harris och att få samma känsla inför en ny bok känns jättebra.
En varm sommardag i början av 80-talet gör en liten flicka, Mariana, en förskräcklig upptäckt. Fastbunden på en karusellhäst sitter hennes far fastbunden och skjuten till döds. Trettio år senare anländer en amerkian till det lilla samhället och Mariana tvingas återuppleva det som hände för så länge sedan. Sakta nystas en historia upp som visar sig involvera flera av invånarna i det lilla samhället.
Den här boken valde jag att lyssna på och jag håller med min kollega; det finns avsnitt i talboken som gör att man vill ta ett extra varv i rondellen bara för att få lyssna lite till. Bara lite. Eller kanske helt enkelt få lov att vända hem och fortsätta lyssna hela dagen. Du kan lyssna på ett avsnitt här eller provläsa ett kapitel.
Fint målade miljöer och ömsint tecknade personporträtt ger värme åt en väldigt allvarlig och tankeväckande historia som berör så viktiga ämnen. Det var näst intill omöjligt att värja sig mot beskrivningen av utanförskap, flykt och vår historias påverkan på oss och vårt handlande. Samtidigt är det en historia fylla av mod, medmänsklighet och värme.
Det här är min första bok av Maria Ernestam och den gav definitivt mersmak. Frågan är vilken av hennes tidigare titlar man ska välja att läsa nu. Vad tycker du? Jag har förstått att Marionetternas döttrar skiljer sig en del från de tidigare böckerna.
Bokens omslag lockar och drar i mig samtidigt som det finns något lite läskigt i clownen och dockans stirrande blick. Jag gillar det mycket.
Betyg: ****
Antal sidor: 345
Förlag: Bonnier Audio & Forum
Andra som läst boken:
Och dagarna går
En varm sommardag i början av 80-talet gör en liten flicka, Mariana, en förskräcklig upptäckt. Fastbunden på en karusellhäst sitter hennes far fastbunden och skjuten till döds. Trettio år senare anländer en amerkian till det lilla samhället och Mariana tvingas återuppleva det som hände för så länge sedan. Sakta nystas en historia upp som visar sig involvera flera av invånarna i det lilla samhället.
 |
| Marionetterna döttrar |
Fint målade miljöer och ömsint tecknade personporträtt ger värme åt en väldigt allvarlig och tankeväckande historia som berör så viktiga ämnen. Det var näst intill omöjligt att värja sig mot beskrivningen av utanförskap, flykt och vår historias påverkan på oss och vårt handlande. Samtidigt är det en historia fylla av mod, medmänsklighet och värme.
Det här är min första bok av Maria Ernestam och den gav definitivt mersmak. Frågan är vilken av hennes tidigare titlar man ska välja att läsa nu. Vad tycker du? Jag har förstått att Marionetternas döttrar skiljer sig en del från de tidigare böckerna.
Bokens omslag lockar och drar i mig samtidigt som det finns något lite läskigt i clownen och dockans stirrande blick. Jag gillar det mycket.
Betyg: ****
Antal sidor: 345
Förlag: Bonnier Audio & Forum
Andra som läst boken:
Och dagarna går
Inga kommentarer: