Jag avskyr att vänta

Jag avskyr verkligen att vänta. Uttycket att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" är så j-la dumt. Man väntar ALLTID för länge. ALLTID.

Men här är jag nu och jag väntar.

• Väntar på att anmälningarna till höstens ReadTreat ska trilla in. Jag vet att det är tre veckor kvar tills anmälningstiden går ut men jag är nervös och vill veta nu hur många vi blir.
• Väntar på förlagen som bidrar till goodie bagarna.
• Väntar på lönen. Varför är den 25:e så långt bort?
• Väntar på nästa bok av Simona Ahrnstedt, Gail Carriger, Jan Guillou och en massa andra författare vars böcker förgyller min dag.
• På semestern.
• På dig.

Men det finns saker som definitivt kan vänta. Som inte alls behöver jäkta för att nå fram till mig.

• Utskällningar och anklagelser - jag är så hjärtinnerligt trött på sånt tjafs. Kan vi inte bara bestämma oss för att vara vuxna och behandla varandra med respekt?
• Tandläkarbesök klarar jag mig utan, men jag inser att mina tänder inte gör det. Men helt ärligt, om man kunde vänta med obehagligheter, visst skulle man.
• Räkningar - vad mig anbelangar så kan de vänta. Gärna ett år, eller hundra. 
• Refuseringsbrev behöver jag inte heller. De är inte roliga och kan vänta till en annan gång.

Vad väntar du på?