Barn som gör upp

Biografier och självbiografier ligger inte särskilt högt upp på min läslista. Det är sällan jag varit tillräckligt intresserad för att orka läsa en hel biografi, jag är nog inte tillräckligt nyfiken. Annars verkar det ju ligga i tiden: att barn gör upp med sina föräldrar och sin uppväxt i bokform och att vi läser om dem.

Kanske har det att göra med den kändiskultur vi trots allt lever i idag att genren bara verkar växa sig allt större. Kanske är det en naturlig följd av dokusåpornas entré i våra vardagsrum. Vi har blivit vana vid att på behörigt avstånd få kika in i andras liv, få vara flugan på väggen. För visst måste deras liv vara så mycket mer spännande och än vårt, eller...

Allt fler kändisar och barn till kändisar ger nu, i ganska unga år, ut självbiografier som gör upp med föräldrar och uppväxt. Även om det naturligtvis finns böcker med ömsint tecknade porträtt utan allt för mycket smärta och bitterhet.

Här följer tips på några av det självbiografier som kommit ut den senaste tiden:

Jag är Zlatan har väl knappast undgått någon.
Patrik Sjöbergs bok Det du inte såg skapade rejäla rubriker när den kom ut.
Liksom Felicia Feldts bok Felicia försvann, där hon gör upp med sin mamma Anna Wahlgren, Sveriges främste expert på barnuppfostran.
Gustavs grabb är Leif GW Persons berättelse om sitt liv.
Morgan Alling vann priser för sin bok Kriget är slut där han skildrar sin tuffa uppväxt.
Få böcker har väl blivit så omskrivna och höjda till skyarna i bloggvärlden som Knausgårds böcker i Min Kamp-serien.
2010 tilldelades Yvonne Hirdman Augustpriset för bästa fackbok för Den röda grevinnan om sin mamma.
Den skönsjungande Cajsastina Åkerström försöker försonas med sin far i Du och jag, farsan.


Jag har inte läst någon av dem och kan därför varken rekommendera eller avråda. Kanske skulle jag ta mig i kragen och börja läsa biografier? Eller kanske inte? Vi får se, jag lovar inget.