[geim] - set and match
Med ett snabbt servess hade han fullkomligt nockat mig, denne nya bekantskap, herr Anders de la Motte. Det tog inte många sidor i boken om hur HP på ett suggestivt och effektivt sätt sugs in i en fullkomligt främmande värld av lajvspel innan jag var fast. Lika fast som HP i sin spelvärld, jag kunde inte sluta läsa.
Boken känns väldigt osvensk och annorlunda samtidigt som konceptet känns obehagligt välbekant. Jag får omedelbara associationer till den suveräna filmen The Game med Michael Douglas. Det ska tas som en komplimang och inget annat.
I [geim] möter vi Henrik Pettersson, en udda figur som mest driver runt och ägnar dagarna åt i stort sett ingenting. Han tar inte, och har aldrig behövt ta, livet på allvar. Så en dag hittar han en kvarglömd mobiltelefon på tunnelbanan och kan naturligtvis inte hålla fingrarna i styr. Han plockar upp den och när displayen plötsligt frågar om han vill vara med och spela svarar han ja. Ett svar som visar sig få ödesdigra konsekvenser inte bara för hans eget liv utan även hans nära och kära.
Det här är en modern, snabb och rapp berättelse med ett språk som känns både utmanande och trovärdigt. Och lite frustrerande när jag ibland måste läsa om ord eller meningar för att greppa innebörden. Det är bitvis en ganska brutal historia och samtidigt är den befriande fri från frosseri i blod, kroppsvätskor och hjärnsubstans vilket annars är obligatoriskt när det gäller actionfylld spänningslitteratur. Här ligger det brutala mer på det psykologiska planet och det är onekligen intressant att fundera på hur långt människor är beredda att gå för att få stå i centrum, få vara överst på prispallen.
Sedan gillar jag tankeexperimentet med förklaringen bakom att till synes slumpvisa och oförklarliga händelser som äger rum runt omkring oss. Allt verkar hänga ihop. Konspirationsteorierna flödar och det är en skrämmande tanke att någon styr händelser och människor likt marionettdockor.
Plocka inte upp den här boken om du inte har tid för sträckläsning. Den går helt enkelt inte att lägga ifrån sig.
Betyg: ****
Antal sidor: 567
Förlag: Excess
Andra som läst [geim]:
Boktoka
Deckarhuset
Bokomaten
Violens baksida
Boken känns väldigt osvensk och annorlunda samtidigt som konceptet känns obehagligt välbekant. Jag får omedelbara associationer till den suveräna filmen The Game med Michael Douglas. Det ska tas som en komplimang och inget annat.
I [geim] möter vi Henrik Pettersson, en udda figur som mest driver runt och ägnar dagarna åt i stort sett ingenting. Han tar inte, och har aldrig behövt ta, livet på allvar. Så en dag hittar han en kvarglömd mobiltelefon på tunnelbanan och kan naturligtvis inte hålla fingrarna i styr. Han plockar upp den och när displayen plötsligt frågar om han vill vara med och spela svarar han ja. Ett svar som visar sig få ödesdigra konsekvenser inte bara för hans eget liv utan även hans nära och kära.
Det här är en modern, snabb och rapp berättelse med ett språk som känns både utmanande och trovärdigt. Och lite frustrerande när jag ibland måste läsa om ord eller meningar för att greppa innebörden. Det är bitvis en ganska brutal historia och samtidigt är den befriande fri från frosseri i blod, kroppsvätskor och hjärnsubstans vilket annars är obligatoriskt när det gäller actionfylld spänningslitteratur. Här ligger det brutala mer på det psykologiska planet och det är onekligen intressant att fundera på hur långt människor är beredda att gå för att få stå i centrum, få vara överst på prispallen.
Sedan gillar jag tankeexperimentet med förklaringen bakom att till synes slumpvisa och oförklarliga händelser som äger rum runt omkring oss. Allt verkar hänga ihop. Konspirationsteorierna flödar och det är en skrämmande tanke att någon styr händelser och människor likt marionettdockor.
Plocka inte upp den här boken om du inte har tid för sträckläsning. Den går helt enkelt inte att lägga ifrån sig.
Betyg: ****
Antal sidor: 567
Förlag: Excess
Andra som läst [geim]:
Boktoka
Deckarhuset
Bokomaten
Violens baksida
Inga kommentarer: