Dubbla feelgood-cirklar

Vad passar väl bättre fram på vårkanten än lite skön feelgood fylld med ljuvliga dofter av kakor, tårtor och bakverk som gräddas i ugnen på det lilla pensionatet? Båda mina bokcirklar tyckte det lät lockande och som om Louise Millers bok Vägen till Sugar Maple Inn skulle bli en perfekt majbok. 

Att det är en bok skriven av en konditor är uppenbart från första kapitlet, det doftar magiskt och vattnas i munnen när det ena bakverket efter det andra passerar boksidorna. 

Men, det här är naturligtvis ingen kokbok fylld av recept, även om den prisvinnande äppelpajen finns detaljerat beskriven på slutet, utan en bok om en ung kvinna som efter att nästan ha bränt ner stället hon jobbar på flyr till bästa väninnan i den lilla staden Guthrie. Det är också en bok om en vilsen själ som behöver komma till ro och hitta hem, som finner lugn i den lilla staden och hos dess invånare, som hon mot förmodan börjar bry sig om. 

Vi var alla, i båda bokcirklarna, rörande överens om att det här är ett stycke trevlig läsning som varmt rekommenderas som skön sommarläsning. Det enda jag egentligen hade att invända var att Miller gett huvudpersonen allt, en trasig barndom, föräldralös vid 16-årsålder, rotlös, konflikträdd, osäker, rebellisk, gör uppror genom att färga håret blått, lila, grönt, gult.... you name it. Det blir lite mycket av det hela, det hade räckt med bara några av de här ingredienserna, vi förstår ändå att hon har haft det tufft och har svårt att lita på folk och binda sig. 

Att den dessutom innehåller tio av de tuffaste sidor jag läst på länge är egentligen ett gott betyg åt författaren, även om jag var benägen att lägga av ett tag. Det är avsnittet med den sjuka äldre mannen som tar på mig, det är så uppenbart att det är skrivet av någon som vet vad hon pratar om. Jag har sett det på nära håll och kan intyga att det är väldigt trovärdigt skrivet. Nästan för trovärdigt för att jag ska orka läsa vidare, men det gör jag och snart är vi tillbaka på feelgoodbanan igen.