Döda talar inte och det ställer till problem

Döda talar inte 
av Eva Dolan
Den senaste tiden har flera böcker känts skrämmande aktuella. Anne Holts bok Offline behandlade inhemsk terrorism med ideologiska förtecken och i morse avslutade jag Döda talar inte av Eva Dolan. Liksom i den första boken om kriminalarna Zigic och Ferreira, Lång väg hem, är det invandrarna som drabbas av ond bråd död och ingen vill prata.

I Peterburough pyr missnöjet och högerpartierna vinner väg och får allt fler följare. Stämningen i staden blir allt mer spänd och krutdurken exploderar när någon bestämmer sig för att agera. Inom kort har tre invandrare misshandlats till döds och den skyldige, maskerad så klart, gör nazisthälsningen mot bevakningskamerorna. Läskigt. Och skrämmande aktuellt tyvärr.

Problemet för Zigic och Ferreira är att ingen pratar med dem, de vill inte eller vågar inte. Något som säkert är alltför välbekant även för verklighetens brottsutredare. Och de döda lämnar inte ifrån sig några ledtrådar, varken om sin identitet eller vad som hänt.

Döda talar inte är bra, och jag är övertygad om att den är väldigt verklighetstrogen, lite väl verklighetstrogen för min smak. DNs boknestor Lotta Olsson kallar den "Årets bästa deckare", jag är inte helt enig med henne. Men, det är en viktig bok, en bok som förhoppningsvis ger viss insyn och lite större förståelse för hur vårt samhälle ser ut och vad som kan hända om vi inte passar oss.


Kommentarer

Populära inlägg