Galveston - noir när den är som bäst

Galveston är en mycket bra bok som berör.

Galveston
av Nic Pizzolatto
Så enkelt skulle man kunna sammanfatta Bokkvartettens diskussion om Nic Pizzolattos debutroman Galveston. Men den är naturligtvis så mycket mer än så. På 245 sidor lyckas Pizzolatto berätta en historia med mer innehåll än många andra författare. Historien om Roy och Rocky berör på djupet. Och det värsta av allt - det känns väldigt trovärdigt.

Det bästa av allt - han får oss inte att tycka synd om några av karaktärerna. Det är inga offer som beskrivs. Rakt upp och ner berättas historien om Roy som efter ett rutinuppdrag för sin lånehaj till chef måste fly. Det som var tänkt som en fälla för Roy slutade med att mördarna är de enda som ligger kvar på platsen. Ett resultat som gör att Roy måste fly. Med sig får Roy, helt oplanerat, Rocky, en ung kvinna med ett trasigt förflutet som bit för bit nystas upp under resans gång.

Det här är helt enkelt noir när den är som bäst.

Vi tycker verkligen om det filmiska anslaget, det märks att vi har att göra med en författare som är van att skriva för tv. Pizzolatto är en av författarna till succéserien True Detective och det finns tydliga paralleller i historierna. Skildringarna av vardagen, osentimentalt och rakt upp och ner, karaktärerna som är vanligt folk, inga supermänniskor, white trash och trailor parks.

Jag ska villigt erkänna att jag var lite skeptisk till att börja med men det tog inte lång tid innan jag var fast. Det är en lite annorlunda skriven bok som kräver lite mer av mig som läsare.  Man läser inte den här boken snabbt. Läsningen måste få ta sin tid och orden måste få sjunka in, smältas. Men det här är en bok som berör, som kryper in under skinnet. Man kan nästan känna dofterna, slagen som haglar, men också solen som skiner och havet mot bara fötter.

Dessutom är det ju en snygg bok. Omslaget känns helt rätt för historien.


Kommentarer

Populära inlägg