Semestern - avskräckande och fascinerande

Semestern
av Emma Straub
Semester - det måste vara ett av svenska språkets mest laddade ord. Så fyllt av förväntningar. Förväntningar som tyvärr ofta kommer på skam och istället fyller ordet med ångest och besvikelse.

Lagom till sommarens intåg laddade jag ner Semestern av Emma Straub. Enligt beskrivningen så handlar det om Franny och Jim med sig hela familjen till Mallorca för att fira sin 35åriga bröllopsdag. Vi möter den trumpna tonårsdottern Sylvia, den vuxna sonen Bobby som tar med sin tolv år äldre flickvän och så Frannys bästa vän Charles och hans make Lawrence. De förväntar sig härlig avkoppling i solen, men känslor och sköra relationer sätter käppar i hjulet när hemligheter avslöjas och gamla sår rivs upp.

Det skulle kunna bli hejdlöst roligt och samtidigt besvärande genant att läsa, men mest av allt är det lite lagom feel-good. Det klipper aldrig riktigt till. Semestern bjuder på en stunds skön läsning, absolut, och den gör mig än mer övertygad om att man inte ska packa ihop en skara människor som egentligen inte gillar varandra eller har så mycket gemenstamt i ett och samma hus för att sedan tvinga dem att umgås. Det blir sällan bra. 

Men det är en fascinerande historia som Straub målar upp. Det är lite som att titta på tvserier, man kan liksom inte sluta titta, trots att man vet att det kommer att gå åt skogen. Att folk kommer att bli sårade och att det bitvis blir både genant (hur flörtar man som osäker tonåring med den vansinnigt snygge mallorcanen?), lite komiskt (att nocka sig själv med en tennisracket i ett försök att imponera är dråpligt) och ångestframkallande. 

Semestern är Emma Straubs stora genombrott och den har legat på NY Times topplista i flera månader. Jag är väl inte helt överens med hyllningarna, det är en trevlig bok, en stunds skön läsning i hängmattan, men inte så mycket mer.





Semestern
Författare: Emma Straub
Förlag: Massolit (2015)
ISBN: 9789187783685
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kommentarer

Populära inlägg