The Dying Place

The Dying Place
av Luca Veste
Den typiska engelska industristaden är The Dying Place, här brer missnöjet och uppgivenheten ut sig. Arbetslösheten stiger, ungdomar ser ingen utväg utan drar runt, dricker, knarkar, bråkar och för liv. Och polisen gör ingenting.

Det är åtminstone så de andra invånarna uppfattar det. De vuxna. De gamla. De som förfasas över dagens ungdom. De som numer är rädda för att gå ut om kvällarna. Och polisen kämpar. I en rejäl uppförsbacke. De försöker verkligen göra något åt situationen men lyckas aldrig riktigt komma ikapp.

Känns scenariot igen?

Ja visst. Vi har läst och sett det hundratals gånger i böcker och på tv. Vi är många som njuter av engelska deckare. Som gillar det vi ser och läser.

Och The Dying Place av Luca Veste börjar bra. En äldre man som irriterar sig på ungdomarna som sitter utanför hans dörr och dricker öl. Som för väsen och vägrar flytta sig när han ber dem. Och polisen gör ingenting. Till slut inser han att om det ska bli någon förändring måste göra något själv.

Liverpool erbjuder precis den miljö som krävs för den här typen av historia. Det är grått, skitigt, tufft och fyllt av förortskänsla. När ungdomar plötsligt försvinner från gatorna för att månader senare dyka upp döda, pekar alla bevis på en metodisk och långvarig misshandel. Inspektör Murphy och hans kollegor gör vad de kan för att lösa fallet, men det är en kamp mot klockan. De försöker förstå vad det är som hänt och var ungdomarna hållit hus hela tiden.

Box efter box i mallen för samtida engelsk polisroman bockas av, ändå saknas något. Uppläsaren gör vad han kan, använder sig av olika röstlägen och förortsprat, men det räcker inte. När pusselbitarna fallit på plats är jag inte längre särskilt intresserad av att få veta hur det går. Hur det slutar.



The Dying Place
Författare: Luca Veste
Förlag: Harper Collins
Uppläsare: Jonathan Keeble
Längd: 10 tim 37 min
Köp: t.ex. hos Bokus, Storytel eller Adlibris

Kommentarer

Populära inlägg