Sorry - en av förra årets bästa böcker

Sorry
av Zoran Drvenkar
Då och då önskar vi alla att vi kunde be om ursäkt för saker vi sagt eller gjort. Men kanske har vi inte alltid möjlighet eller mod att göra det. Det är då Kris, Tamara, Frauke och Wolf kommer in i bilden.

Sorry av Zoran Drvenkar möter vi dem när de tillsammans startar ett företag vars hela affärsidé är just att be folk om ursäkt, men inte för små saker som "förlåt att jag glömde din födelsedag" eller "förlåt att jag låg med din bästa vän". Nej, här pratar vi om stora allvarliga saker. De anlitas av företag som vill be sina anställda om ursäkt efter att de avskedat dem. Eller någon som mot bättre vetande har polisanmält en kollega. Vi pratar riktigt seriösa misstag som kräver en rejäl ursäkt. För de är naturligtvis villiga att betala bra för att köpa sig ett rent samvete. Visst är det en lysande idé?

Till en början går det bra. Över förväntan bra. Tidigare har de fyra fått kämpat för att få livet och ekonomin att gå ihop, och nu har de plötsligt mer att göra än någonsin och kan till och med köpa sig ett hus.

Men som så ofta är det lite för bra för att vara sant. När allt flyter på som bäst så vet vi att livet förr eller senare kommer och sätter krokben för oss, och det är precis vad som sker. Plötsligt finner sig de fyra vännerna indragna i ett händelseförlopp som snabbt glider dem ur händerna. De förlorar kontrollen och det är uppenbart att någon vill dem ont.

De första kapitlen i min bok är fyllda av hundöron och understrykningar (och jag viker aldrig hundöron eller stryker under i böcker!). Jag föll som en fura för språket, formuleringarna, bilderna som målas upp. Anteckningsboken fylldes snabbt med citat jag fastnat för.
"Sådana dagar måste det regna, tänker Kris. Ingen borde göra slut med en annan människa när solen skiner."
"Om Kris Marrer visste att han ända sedan han vaknade har varit på väg mot ett nytt mål, så skulle hans inställning förändras. Du skulle kunna se honom le. Men eftersom han inte anar någonting förbannar han dagen och ger sig av mot U-Bahn. Han frågar sig hur man ska kunna räta upp en värld där alla vant sig vid att allt är skevt."
"Tamara vet inte när kylan kom ikapp dem. De börjar frysa mycket tidigare nu, de gnäller mer och om man frågar dem varför, svarar de att det ju bara blir kallare och kallare i världen, eller hur? De skulle också kunna svara att de har blivit äldre, med det vore för ärligt, det säger man inte förrän man fyllt fyrtio och kan se tillbaka."
"Han vill krama om henne och med sin omfamning sudda ut allt omkring dem. Sex som medicin."
"Korpen vässar näbben mot mausoleet, sedan flyger den iväg och försvinner bortanför kyrkogården. Långt bort brusar trafiken på Onkel-Tom-Strasse. Livet tar ingen paus, ingenting hejdar det.
Och sedan fortsätter vi, precis där vi slutade.
Tamara önskar sig en jordbävning."

Men euforin la sig efter ett tag och ersattes av ett obehag som smög sig på. Inte för att språket och
formuleringarna blev sämre utan för att historien kröp in under skinnet på mig. Berörde mig.
På djupet. Tog över läsningen.

Jag förstår behovet av hämnd. Jag förstår förtvivlan. Men jag kan inte, på något plan förstå det
som gärningsmännen ägnar sig åt. Man ger sig inte på små barn. Inte en gång. Inte två gånger
och definitivt inte under flera år. Man terroriserar inte en annan människa på det sättet, och
definitivt inte barn. Jag blir upprörd. Skulle egentligen vilja sluta läsa. Av princip. Men det är för bra. För skickligt skrivet.

Det är en gastkramande historia som rullas upp. Och det bästa av allt är att det är nytt. Jag har
inte läst det här förut.

Som regel är böcker uppbyggda efter samma mall, du vet ungefär vad som ska hända och vad
du kan förvänta dig av en thriller, en polisroman eller en kärlekshistoria. Det är avtalet du ingår
med författaren. När det kommer till Sorry såg jag inte mallen. Jag visste inte vad jag skulle
förvänta mig, och jag såg inte slutet komma. Det är spännande, grymt och riktigt bra! En applåd
till Lind & Co för ett bra och modigt val av bok.

Sorry är en bok som väcker tankar om synd och hur onda gärningar vi som människor egentligen är
kapabla till och vad kan vi förlåta? Hur mycket kan vi förstå?

Var det här till och med förra årets bästa bok? Det är mycket möjligt, den står i alla fall väldigt högt upp på listan.


Andra som läst och tyckt till om boken:
Döda zonen
Ny Times - the kind of thriller that doesn't come around everyday



Sorry
Författare: Zoran Drvenkar
 Förlag: Lind & Co (cop. 2014)
ISBN: 9789174612585
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris



Kommentarer

Populära inlägg