Mercurium

(Klicka på texten för att läsa hela inlägget.)

Det är knappast någon hemlighet att jag är förtjust i Ann Rosmans Marstrandsdeckare. Hennes sätt att  förena dåtid och nutid passar mig.

I början av juni kom den fjärde boken, Mercurium, om Karin Adler och hennes kollegor på kriminalpolisen i Göteborg ut. Och de blir bara bättre och bättre. I förra boken Porto Francos väktare var det tydligt att nu hade Ann hittat sin röst. En röst där hennes brinnande intresse för historia var uppenbart. Och den rösten har hon behållit även i Mercurium.

Den här gången berättas den sanna historien om den enda kvinnliga fången som någonsin suttit på Carlstens fästning, Metta Fock. En kvinna som på 1800-talet, mot sitt nekande, fängslades för att ha giftmördat sin make och två av sina barn. Att Ann är övertygad om hennes oskuld är uppenbart och hon ger även en trovärdig förklaring till vad som kan ha hänt.

Min enda invändning mot boken, som jag gillade mycket, är att avsnitten med Karin och hennes kollegor och de brott som begås i nutid får, i mitt tycke, för liten plats. Jag gillar Karin och vill veta mer om henne och hennes liv.

Anns röst skiljer sig ganska tydligt åt mellan de olika tidsåldrarna och det märks tydligt hur viktigt det är för henne att få alla detaljer ur den sanna historien om Metta korrekta. Möjligen hämmar det flytet något. När hon fabulerar fritt om Karin och den brottsutredning hon blandas in tillåter Ann sig att bli friare, på något sätt modernare.

Boken finns naturligtvis även som ljudbok. Liksom tidigare är det Mirja Turestedt som gör en fantastisk inläsning.

Betyg: ****
Antal sidor: 340

Förlag: Damm


Kommentarer

  1. Jag tyckte att de historiska delarna var de starkaste och att nutidshistorien var ganska taffligt berättad. Kanske berodde det på att det var den första boken som jag läste och inte riktigt blev intresserad av Karins liv.

    SvaraRadera
  2. Kul när det finns sanning bakom deckare...

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Anns styrka ligger i de historiska berättelserna. Nutidsavsnitten blir "Läckberg", som i o s är helt ok, men hon briljerar som historieberättare - det är hennes nisch och styrka, om du frågar mig :-)
    /Henrietta

    SvaraRadera
  4. Förstår inte riktigt varför hon blandar in en 200 årig historia i en nutid. Har ju inget samband över huvud taget. Hade gärna läst historien om Metta Fock utan avbrott för den nutida historien. Det blev bara irriterande med dessa avbrott. Det enda som skulle binda ihop historien var detta med mjältbrand känns lite krystat! Nej kära Ann Rosman, detta är två helt olika historier utan något gemensamt mer än alla dessa adliga namn. /Anna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg