Jag blir så upprörd!

Om det inte hade varit för att jag dragit igång höstutmaningen så skulle jag sluta lyssna med en gång! Första boken i höstutmaningen är Jane Eyre av Charlotte Brontë. En klassiker som alla borde ha läst, jag vet! Men av någon anledning så har jag inte gjort det. Den har gått mig förbi.

Visst har vi läst om den i skolan, men någonstans har mitt minne och det lärarna måste ha sagt passerat varandra på vägen. Det jag hör från talboken i Katarina Ewerlövs eminenta uppläsning skiljer sig ganska markant från min bild av vad boken ska handla om. Som jag minns det får den fattiga unga kvinnan Jane Eyre anställning som guvernant eller liknande hos den mörke (till sinnet) mannen som har sin galna fru inlåst på vinden. Skrämmande och läskigt! Ja just det, brinner inte huset ner också...?

Men så här sju spår in i lyssnandet är Jane en tioårig föräldrarlös flicka som efter att ha vuxit upp hos sina förskräckliga släktingar nu hamnat på en uppfostringsanstalt där flickorna får svälta och bli upptucktade för att bli underdåniga små möss. Jag blir så arg! Hur kan mitt minne svika mig så?

Hade det inte varit för att jag måste läsa/ lyssna på boken för att kunna jämföra med filmen som har premiär den 16 september hade jag slutat lyssna nu. Det är inte roligt. Det är inte spännande. Det är bara dystert och tråkigt.

7 spår avverkade, 37 kvar. Hoppas det blir bättre.

Kommentarer

Populära inlägg