Fallet med mannen som dog skrattande

Tarquin Hall är min nya indiska favoritförfattare, deklarerar jag utan att för ett ögonblick reflektera över om jag ens kände till någon indisk författare innan mötet med Tarquin, som dessutom är engelsman men gift med en indiska, så det räknas ändå. Nästan.

Fallet med mannen som dog skrattande är Mr Halls andra bok om indiens mest diskrete detektiv Vish Puri, förvillande lik Mrs Christies något mer kände Poirot. Den första boken, Fallet med den försvunna tjänsteflickan, ingick i Bokmalens bokcirkel i vintras och uppskattades mycket och fick en klockren 4 i betyg.

Den här gången inleds boken med ett mystiskt dödsfall. En framstående forskare dör i ett hysteriskt fnissanfall mitt i parken. Vittnena är rörande ense om att det var den hämnande gudinnan Kali som tog livet av honom. Det finns till och med en videofilm som bevisar det. Men är gudomliga ingrepp verkligen möjliga? Och vad har den enormt populäre gurun Maharaj Swami med det hela att göra?

Mannen som dog skrattande lever inte riktigt upp till den första boken, men det är inte långt ifrån. Enda invändingen jag har är egentligen att den är något långsammare i berättandet. Samtidigt är det det långsamma tempot som gör berättelsen. Det är lite samma känsla som i böckerna om Mma Ramotswe. Författarna sjunger långsamhetens och det vanliga livets lov. Och det där underbart.

Det är en mysiga känsla som sprider sig i kroppen när jag läser. Karaktärerna är kärleksfullt beskrivna och med små karikerade drag som får mig att dra på munnen. Språket är bra och man fylls av dofterna, smakerna, oväsendet och miljöerna i det enorma Dehli där boken utspelar sig. Det är så mycket folk överallt!

Ett extra plus för det vackra omslaget.

Betyg: ****
Antal sidor: 256

Förlag: Forum

Kommentarer

Populära inlägg